Farväl Fiji
Omvänt kulturkrockad
Fargglatt
Ar efter en sjuttontimmars, gungande farjefard tillbaka pa huvudon Viti Levu och i Suva. Batfarderna ar en upplevelse i sig; alla fijianerna har med sig sina "imbes" (handflatade sittmattor) som de brer ut overallt och typ bor pa under farden. Varenda utrymme pa golvet ar tackt med manniskor som ligger ned medan de flesta sittplatser ar lediga!
Det kanns verkligen konstigt att atervanda till civilisationen igen; sa mycket manniskor overallt och det finns mataffarer OCH andra affarer, restauranger, cafeer, bio och manniskor som gar med skor pa sig och bar handvaskor istallet for handflatade korgar over axeln eller ett knippe taro i handen. Blir helt trott av all liv och rorelse och att hela tiden behova vara pa sin vakt for att halla koll pa vaskan man har med sig.
Vi mots av samma standardfragor som vanligt "Is this your first time in Fiji?", "Where are you from?", "Do you like Fiji?", "How long are you staying here?" varvat med standardfraserna "Bula!" (hej) och "Vinaka" (tack eller uppskattning).
De senaste veckorna pa Taveuni har verkligen varit som att bo i paradiset, som jag skrev om i forra inlagget. Vi fortsatte helt enkelt med det och alskade det. Att lamna den otroligt vackra on som ofta omnams som "the garden island" och alla fina manniskor var sorgligt. Om det ar nagon o jag vill rekommendera den som aker till Fiji att besoka ar det verkligen den.
Tror aldrig jag har skrivit om upplevelsen att aka lokalbuss i Fiji? Det ar pa manga satt fantastiskt! Och pa andra satt mindre fantastiskt. Framforallt visar det upp hur fargglatt Fiji ar - bade dess manniskor och natur. Man gar ombord pa en gammal vacker buss utan fonster, och det kostar en sisadar tio kronor att aka tva timmar. Man slingrar sig framat pa sma, smala grusvagar med hundraattiograders svanger i snigeltempo och sitter och haller tummarna for att bussen ska klara uppforsbackarna. Luften man andas ar tjock med avgaser. Men de oppna fonsterna gor att vinder kyler ned en och blaser harligt genom haret. Partymusiken dunkar ofta i bakgrunden medan man svischar forbi de mest fantastiska odestranderna, regnskogen med sina palmer och slingrande lov i alla farger av gront samt en och en annan flod. Man far igenom sma byar dar byborna kladda i fargglada sulus vinkar glatt och ropar bula till en. Titt som tatt stannar bussen och plockar upp folk; skolbarn ikladda skoluniform (barnen ar sa otroligt vackra med sina stora bruna ogon!), unga modrar med sina sma bebisar inpackade i filtar samt tanter som aker mot staden for att handla ar typiska passagerare. Baksidan ar framforallt att det tar en evig tid och man aldrig har en aning om hur lang tid nagot tar eller nar bussarna avgar. Men jag alskar att aka buss annars. Kanns som meditation; man far tid att tanka och ta in allt man passerar och det kanns "sa Fiji!"
Nu narmar det sig att atervanda till landet lagom vilket kanns helt knasigt. Det finns sa mycket jag kommer sakna med detta fantastiska land. Framforallt dess underbara befolkning - inga manniskor ar sa vanligt installda till andra och med standiga leenden pa sina lappar. Jag har heller aldrig sett ett folk leva i sadan harmoni med sin omgivning och kanna till allt i den sa till fullo och det inspirerar mig nagot sa otroligt mycket. Jag kommer dessutom sakna den fantastiskt vackra naturen som jag far nypa mig i armen for att inse att jag faktiskt befinner mig i. Men fore det tar slut ska jag njuta av sista veckan till fullo, far vidare till "coral coast", Viti Levus sydkust och ett stalle som heter "Beach House" imorgon, ett stalle som heter sa kan ju inte vara annat an nice.
Ses om en och en halv vecka (knappt!)
Moce!
Ett hej fran Paradison Taveuni
Byliv - Fiji pa riktigt!
Satte klockan pa halv sju i morse, satte mig vid frukostbordet och serverades nygraddade pannkakor (=friterad smet!) och drack lemon leaf te av blad jag sjalv plockat igar kvall, promenadade fyrtiofem minuter i uppforsbacke omgiven av regnskog, vantade pa bussen i ytterligare fyrtiofem minuter, skumpade fram i en fonsterfri, smockfull buss i tio kilometer i timman i ytterligare fyrtiofem minuter och nadde slutligen stan!
Haha, att ta sig till stan ar ett projekt.
Tar en valbehovlig "time out" ifran bylivet som ar helt fantastiskt och samtidigt oerhort kulturkrockande och anstrangande.
Efter tre timmar i Savusavu (huvudstaden pa on Vanua Levu som vi nu befinner oss pa!) forra lordagen hade jag lyckats traffa en liten sot tant som bjudit in mig och mina resevanner till sin hemby Voundomo.
Tva dagar och manga svettdroppar senare befann vi oss i byn.
Voundomo ar en liten by med kanske femtio invanare (?) som ligger omgiven av regnskog, ett stenkast fran havet och en femton minuters promenad ifran ett helt fantastiskt vattenfall. Det ar sa vackert att man kan haller pa att spricka! Vi mottes av manga varma "Bula" och handskakningar - nyfikenheten pa oss blekfisar var stor vill jag lova! Blev tilldelade vara egna familjer (fast jag och Cecilia bor i samma familj!). Var mamma Veronica ar "the head man's wife" och vi har en lillasyster Mareca och en lillebror Alekisa. Manniskorna ar fantastiskt varma och tar hand om oss som om vi ar prinsessor, vilket verkligen ar pa gott och ont. Man kanner sig valdigt dum nar man blir serverad allting, man inte far hjalpa till nagot och aldrig far ga nagonstans sjalv.
Byn ar i stort sett helt sjalvforsorjande - man fiskar sin fisk och musslor, odlar sin dalo (en potatisliknande starkelserik knol!), casava, matbanan och brodfrukt och plockar sina kokosnotter som man skrapar ut och anvander i den mesta matlagning. Gronsaken bestar av roro (dalobladen som forvalls och smakar lite som spenat.) Det enda som man verkligen behover ifran mataffaren ar torrvaror som mjol, mjolkpulver, te, socker, tval och diskmedel.
Det ar inte bara maten som ar lokal, man haller sig i byn dar man spenderar dagarna med att prata med andra bybor, de flatar mattor och solfjadrar av bananblad, man snorklar och jagar fisk med spett, aker ut pa sina bilibili (flottar som de gor av bambustammar) for att fiska, gar ivag med sin korg for att plocka bananer och grava upp dagens kolhydratkalla osv.
Husen ar enkla, byggda i tra eller plat. Vi bor troligen i ett av byns finaste hus (det enda med toalett, wihoo!). Vissa av husen har inte egen toalett eller nagot handfat. Man ater pa golvet med handerna, men var familj har ett matbord. De flesta sover pa golvet (men vi har sangar!)
Egentid existerar inte vilket ar oerhort kravnade. Men manniskorna ar som sagt helt underbara och det finns manga fantasiska karaktarer!
Byn vaknar till liv typ fyra-fem pa morgonen och slocknar vid nio-tio pa kvallen. Natterna ar fyllda med syrsespel, tuppar som gal samt rattor och moss som springer over taket (och en gang pa natten ramlade pa mitt huvud = skrack och panik!)
Vi badar och hoppar fran klippor i vattenfallet, snorklar och badar i havet, umgas med byborna, ater (har aldrig sett manniskor ata sa mycket!), skriver pa vara faltstudier, intervjuar folk, leker med barnen, dricker ur kokosnotter pa stranden och lar oss enklar fraser pa fijianska och antagligen mycket mer som jag inte kommer pa just nu!
Planerar att stanna ytterligare en vecka i byn for att sedan ta oss vidare till on Taveuni.
Moce (hejda!) alla underbaringar, saknar er mycket men har det valdigt bra!
<3 / Hanna
Fy for feber i varmen ...
Men idag ar jag pa benen igen och mycket har blivit gjort!
Lyckats hitta en kanonbok pa biblioteket som heter "Secrets of fijian medicine" som jag kunnat kopiera en massa anvandbar fakta till mitt arbete i, handla en massa nodvandigheter och besoka Institute of langugage and culture dar vi fick annu mer litteratur fran deras arkiv och ett grymt trevligt bemotande!
Men dagens upplevelse var nog anda foljande: Nar vi var pavag ut fran den formella byggnaden som institutet var belagt i sa stannar sakerhetsvakten oss for att smaprata lite. Han fragar oss "have you made any friends since you arrived in Fiji?" Lite stallda svarar vi att visst vi har pratat med folk men eftersom vi varit i en stad har vi inte precis lart kanna folk. Han fragar oss da om han inte kan fa vara namn och kontaktuppgifter for att bli var van. Sa himla fint och sadan ar mentalitieten har. Manniskor ar sa extremt vanliga.
Eftersom jag blev sjuk blev vara planer lite framflyttade men imorgon far vi antligen ut pa oarna. Vanua Levu, star pa schemat och dar planerar vi att forsoka fa kontakt med byar for att gora vara respektive studier. Ar sa sjukt pepp!
<3 / Hanna
Kvinnomarch, Kasta farg, Sametslen sang, Regnskogshiking!
Det dar med sulu kan ju bara ga och lagga sig, fy vilket vardelost plagg om man inte har ett midjematt pa tre meter. Bojkottar, efter tva snubblande och varma dagar, detta plagg och anvander det som bordsduk eller badlakan istallet. Far val forsoka hitta nagot annat satt att passa in i landet "har far man inte visa laren"!
De senaste dagarna har varit fortsatt svettiga men helt fantastiska. Pa internationella kvinnodagen firade vi genom att ga med i en parad med anti-vald mot kvinnor. Kandes helt fantastiska att marschera genom staden med tanda stearinljus och svara pa fragan "What do we want?" med "Safe steets! Safe homes! etc"
Under fredagen tog vi oss till universitetet for att spana in om dar fanns nagon bra litteratur till vara faltstudider, de andra tjejerna lyckades hitta en del grejer men jag fick inte mycket napp. Men alla manniskor jag pratar med har om min studie, som ar traditional herbal medicine, sager att det forekommer i alla byar och att det finns massor att lara sig och hamta. Jag ar hoppfull! Vi kikade ocksa pa en rugbyturnering (ett must-do enligt alla som vet nagot om Fiji). Matchen var verkligen ordentligt fysiskt och grabbarna akte pa ordentligt med stryk men inga som lipade som de europeiska fotbollsspelarna alltid gor. Vi har ett helt rugbylag fran on Tovalu som bor pa samma hotell som oss sa det var framst de vi tittade och hejdade pa!
"Happy Holi" var temat som gallde for lordagen. Vi tog oss till Suria Park som visade sig ligga i en helt annan stad for att fira det indiska Holi Festival som motsvarar indiska nyaret (det var atminstone vad en av damerna som jag fragade beskrev det som). Massor med indier hade samalts i ett folkhav av fargglada och vackra klader och/farg i ansiktet och pa sina klader. Holi ar en fargfestival dar man bl.a. kastar farg pa varandra och ater god mat och godis. Hur awesome later inte det? Vi fick se en parad med massor av indiska hare-krishna-musik, dans, vit farg och manniskor. Vi promenerade in i staden dar vi at indisk lunch (nagot som vi visserligen gor typ alla andra dagar ocksa!), besokte en indisk affar dar det fanns underbara indiska klader...vi svassade darifran tva timmar senare bade jag och Sara i vara nya indiska utstyrslar tillbaka mot folkfesten. Vi kolla pa lite dans och musik och blev darefter verkligen delaktiga i firandet da vi fann nagra nya indiska vanner som glatt kastade farg i ansiktena pa oss, underbart! Nar vi senare tog oss darifran till marknaden och darefter via buss hemat fulla av farg mottes vi av extra manga skratt och glada "bula":s.
Dagen slutade minst lika bra da vi bestamt oss for att lyxa lite och ga ut och ata pa restaurang tillsammans allihop. Vi hittade ett kanonstalle som serverade jattegod och fin mat och annu battre underbar underhallning. Ett band med tre fijianska killar spelade och sjong. Lead singern hade rost som John Mayer och och trummisen som sjong pa vissa latar som Ben Harper. Att de dessutom langade underbara chillfavoriter sasom som "Gravity" gjorde inte precis kvallen mindre magisk.
Sondag och vilodag idag for de flesta har i Fiji. Gatorna var i stort sett tomma i morse och allt stangt. Men vi har gjort allt annat an att vila. Tog oss till Colo i Suva - en magisk nationalpark i narheten dar vi vandrat genom tropisk regnskog storre delen av dagen. Naturen var helt oslagbar med massor av gront, fuktigt, lianer som slingrade sig, syrsor som spelade och faglar som sjong. Vi stannade och badade och picknickade vid helt fantastiska naturliga pooler. Men man far se upp, valdigt mycket mystiska personer i parken och lonely planet rekommmenderade att man hade skyddsvakt med sig. Avslutade dagen med lite indiskt takeaway nere vid havet med Alex och Sara fore en valbehovlig internetkvall pa internetcafe.
Forsoker ladda upp en massa nya kort pa facebook nu men kan ta nagon dag till innan de ar uppe. Men den som vantar pa nagot gott vantar aldrig for lange, och gott kommer det bli vill jag lova!
<3 / Hanna
I sulu i Suva
Varmen ar verkligen brutal i detta oparadis! Undra om man nagon gang kan vanja sig vid sadan har luftfuktighet?
Vi har lamnat den lilla byn bakom oss och ar sedan igar i huvudstaden Suva, ingen storstad precis men val fijis storsta stad. Det regnar pa kvallarna och natterna men vi har lyckats att inte fa en enda droppe pa oss under dagarna hitills.
Det ar valdigt billigt att leva har (boende, mat och klader!) och kanns skont att man inte behover snala sa mycket utan med gott samvete kan ata ute bade lunch och middag (kostar typ tjugo spann!) och frossa i jatteavokados, papaya, banan och annan farsk frukt! Jag gillar det! Landet ar ju dubbelkulturellt med nastan halften indiskbefolkning och det fargar verkligen denna stad med massor av god indisk mat och affarer.
Aven har ar manniskor extremt trevliga, ar det varmen som gor dem sa varma tro? Alla hejar och ar otroligt hjalpsamma och nyfikna.
Inhandlat lite nya klader for att passa in, sa bye-bye minishorts och hej "sulu" (traditionellt plagg, typ som en sari), langa kjolar och ibland tackta axlar. Kande mig nagot blottad forsta dagen nar jag gick runt och visade upp mina bruna ben.
Min kontakt i byn jag planerat gora min faltstudie kan jag inte fa tag pa nu, sa far se om jag helt enkelt aker till nagon o pa lite vinst och forlust och hoppas pa att mota manniskor dar. Verkar inte speciellt svart med tanke pa manniskornas fantastiska gastvanlighet. Sa lange stannar jag och mina reskamrater har i Suva. Tankte forsoka hitta vart i staden det firas Holifestival (indisk fargfestival) och forsoka ta oss dit och kanske fa lite farg pa oss imorgon samt besoka universitetet for lite bra litteratur eller kontakter till faltstudien.
<3 / Hanna
Fullt av liv i Fiji!
Mer aventyr fran fantastiska Big Island
Lite trubbel i paradiset och ankomst till underbara Big Island
Surfing i paradiset (i dubbel bemarkelse)
Kontrasternas ö
Vaknade på torsdagsmorgonen med svullen, värkande hals och feber som spökat hela nattten. Starten på en dag som kom att bli mycket värre än så. Mamma ringde mig och berättade det fruktansvärda som hänt i Thailand. Det som hänt är så ofattbart sorgligt och går inte riktigt att ta in. Johan var en så himla fin kille, alltid så glad och go. Tänker så mycket på hans familj och den fruktansvärda sorg de måste gå igenom nu. Hela torsdagen känns som ett svart töcken av gråt, chock och oförståelse. Jag började sakna min familj och vänner därhemma väldigt mycket, att vara hemifrån när sådana här saker sker är svårt eftersom man har så stort behov av deras närhet just då. Allt blir så svårt att förstå också.
Förkylnig, halsont och feber som hoppa upp och ned har stadigt hållit i sig i fem dagar nu. Dessutom låter jag som en tonårspojke i sin värsta målbrottsålder eftersom jag är så galet hes. Måste vara frusterande att vara tonårskille.....
På fredagen var det föreläsningar på universitetet och kurerande på schemat.
Lördagen var en lång och rolig dag. Vi åkte Oahu-runt med Rick som är native hwaiian och visade upp en massa guldkorn. Hawaii är makalöst vackert; Vulkanö som det är finns det höga vackra berg med lodräta "inristningar" som enligt gammal hawaiiansk sägen är "spår av dvärgar som släpat sina kanoter över bergen". Kusten är så vacker med turkost, kristallklart vatten, vita och finkorniga sandstränder. Vi lyckades, förutom att se en massa surfare och SUPare som tog snygga vågot, skymta en val och fick se gigantiska havssköldpaddor. Vi promenerade och badade fötterna på en otroligt vacker strand, åt "garlic shrimps" från ett typ gatukökställe med räkor som var fiskade bara några meter därifrån (godaste vi ätit på hela resan, visseligen icke så svårslaget när man backpackar i landet US and A och bor på hostel utan köksutrutning och kryddor!) Vi fick också träffa en jättefin hawaiian "Bobby" som var känd över hela hawaii för sitt fantastiska kanotbygge. Han visade stolt upp några av sina mästerverk han byggt eller reparerat; typ 10 meter långa träkanoter med plats för åtta personer. Väldigt imponerande och dessutom var han jättefin att prata med och när vi skulle åka därifrån ropade han efter mig att jag skulle komma tillbaka så att han kunde säga "hejdå" till mig på traditionellt polynesiskt vis. Först satte vi pannorna mot varandra och han höll sina händer runt mitt huvud och sedan pussade man den andra personen på kinden - så hmla fint och jag kände mig väldigt rörd. Vi stannande ett tag vid North Shore, ett aschill och lite hippieaktigt surfställe med mästerliga vågor och skön stämning, där testade några i klassen en tradition "shaved ice". Vi åkte sist vidare till en fantastisk strand, lång bortanför turiststråken i Waikiki där vi skådade solnedgången och grymma vågor. Jag älskar verkligen att se naturens krafter. Under dagen åkte vi förbi många hawaiian homeland (hawaiianska städer) med mangoträd och kokosnötter i trädgårdarna.
Detta är verkligen kontrasternas l´ö - rika/fattiga, turiter/traditionellt, amerikaner/asiater/urfolk. Smala/tjocka... listan kan göras längre. Detta är intressant med konstigt.
Igår var resten av klassen och arbetade på ett tarofält (taro = tradtionell basmat i hawaii, typ en lila knöl!) Men jag var fortfarande ordentligt förkyld, vet inte vad det är för skit jag åkt på. Skaffade mig några superpiller som gjorde mig rätt pigg hela dagen. Kom senare till tarofältet med Mats och åkte med resten av klassen till en strand en liten stund och därefter utforskade vi "wall mart" (= ge-kås aktigt).
Halsen är bättre men har forfarande ingen röst och nu är förkylningen värre. Så blev kvar i Waikiki med Matilda som fick ryggskott igår på tarofältet. De andra var iväg och arbetade vid Kamehameha II:s sommarpalats. Det har varit väldigt välbehövligt och skönt att försöka kurera sig här "hemma" med Matilda och bara ta det lugnt vid stranden som dock var för varm för förkyklning och feber. Vi unnande oss en liten tur till yogurtland där vi åt frozen yogurt som verkligen är det godaste som finns! Jag har bestämt mig; imorgon ska jag ta mig sjutton bli frisk!
Kort kommer inte nu heller utan någon gång när jag har mycket tid vid en dator....
Tänker mycket på er fina nära och kära, tack för att ni är ni och är så fantastiska!
<3 / Hanna
Kontrasternas ö
Vaknade på torsdagsmorgonen med svullen, värkande hals och feber som spökat hela nattten. Starten på en dag som kom att bli mycket värre än så. Mamma ringde mig och berättade det fruktansvärda som hänt i Thailand. Det som hänt är så ofattbart sorgligt och går inte riktigt att ta in. Johan var en så himla fin kille, alltid så glad och go. Tänker så mycket på hans familj och den fruktansvärda sorg de måste gå igenom nu. Hela torsdagen känns som ett svart töcken av gråt, chock och oförståelse. Jag började sakna min familj och vänner därhemma väldigt mycket, att vara hemifrån när sådana här saker sker är svårt eftersom man har så stort behov av deras närhet just då. Allt blir så svårt att förstå också.
Förkylnig, halsont och feber som hoppa upp och ned har stadigt hållit i sig i fem dagar nu. Dessutom låter jag som en tonårspojke i sin värsta målbrottsålder eftersom jag är så galet hes. Måste vara frusterande att vara tonårskille.....
På fredagen var det föreläsningar på universitetet och kurerande på schemat.
Lördagen var en lång och rolig dag. Vi åkte Oahu-runt med Rick som är native hwaiian och visade upp en massa guldkorn. Hawaii är makalöst vackert; Vulkanö som det är finns det höga vackra berg med lodräta "inristningar" som enligt gammal hawaiiansk sägen är "spår av dvärgar som släpat sina kanoter över bergen". Kusten är så vacker med turkost, kristallklart vatten, vita och finkorniga sandstränder. Vi lyckades, förutom att se en massa surfare och SUPare som tog snygga vågot, skymta en val och fick se gigantiska havssköldpaddor. Vi promenerade och badade fötterna på en otroligt vacker strand, åt "garlic shrimps" från ett typ gatukökställe med räkor som var fiskade bara några meter därifrån (godaste vi ätit på hela resan, visseligen icke så svårslaget när man backpackar i landet US and A och bor på hostel utan köksutrutning och kryddor!) Vi fick också träffa en jättefin hawaiian "Bobby" som var känd över hela hawaii för sitt fantastiska kanotbygge. Han visade stolt upp några av sina mästerverk han byggt eller reparerat; typ 10 meter långa träkanoter med plats för åtta personer. Väldigt imponerande och dessutom var han jättefin att prata med och när vi skulle åka därifrån ropade han efter mig att jag skulle komma tillbaka så att han kunde säga "hejdå" till mig på traditionellt polynesiskt vis. Först satte vi pannorna mot varandra och han höll sina händer runt mitt huvud och sedan pussade man den andra personen på kinden - så hmla fint och jag kände mig väldigt rörd. Vi stannande ett tag vid North Shore, ett aschill och lite hippieaktigt surfställe med mästerliga vågor och skön stämning, där testade några i klassen en tradition "shaved ice". Vi åkte sist vidare till en fantastisk strand, lång bortanför turiststråken i Waikiki där vi skådade solnedgången och grymma vågor. Jag älskar verkligen att se naturens krafter. Under dagen åkte vi förbi många hawaiian homeland (hawaiianska städer) med mangoträd och kokosnötter i trädgårdarna.
Detta är verkligen kontrasternas l´ö - rika/fattiga, turiter/traditionellt, amerikaner/asiater/urfolk. Smala/tjocka... listan kan göras längre. Detta är intressant med konstigt.
Igår var resten av klassen och arbetade på ett tarofält (taro = tradtionell basmat i hawaii, typ en lila knöl!) Men jag var fortfarande ordentligt förkyld, vet inte vad det är för skit jag åkt på. Skaffade mig några superpiller som gjorde mig rätt pigg hela dagen. Kom senare till tarofältet med Mats och åkte med resten av klassen till en strand en liten stund och därefter utforskade vi "wall mart" (= ge-kås aktigt).
Halsen är bättre men har forfarande ingen röst och nu är förkylningen värre. Så blev kvar i Waikiki med Matilda som fick ryggskott igår på tarofältet. De andra var iväg och arbetade vid Kamehameha II:s sommarpalats. Det har varit väldigt välbehövligt och skönt att försöka kurera sig här "hemma" med Matilda och bara ta det lugnt vid stranden som dock var för varm för förkyklning och feber. Vi unnande oss en liten tur till yogurtland där vi åt frozen yogurt som verkligen är det godaste som finns! Jag har bestämt mig; imorgon ska jag ta mig sjutton bli frisk!
Kort kommer inte nu heller utan någon gång när jag har mycket tid vid en dator....
Tänker mycket på er fina nära och kära, tack för att ni är ni och är så fantastiska!
<3 / Hanna
Hey Los Angeles och Aloha Hawaii
Laddade till tusen började vår färd, den 24 januari kl 07.30 då min klasskompis Alex plockade upp mig vid Varberg Nord. Lite mindre än 20 timmar senare var vi framme i det soliga Californien i det omtalade Los Angeles. Lokaltid 18.00, vår tid 03.00, behöver jag säga att vi var trötta? Tog oss till Adventure hostel som jag inte skulle vilja rekomendera varken min närmsta vän eller min värsta fiende. Människorna på plats verkade märkliga och vi kände oss väldigt uttittade. Att det var beläget i "the ghetto" gjorde inte precis saken mysigare. Efter två nätter hade vi fått två mobiler stulna och bemöttes som skit när vi tog upp det med den totalt okompetenta personalen som till och med blev hotfulla mot oss. Förutom dåligt boende levererade LA 22-25'c och strålande solsken varje dag, lovely! Första dagen spanade in surfare på Miami Beach, tog en tripp down town (metrofärden var inte i trevlig i sällskap av många obehagliga personer!) Uppdelningen rika och fattiga är ofattbart påtaglig - från flådiga strandhus och livsnjutare som kör sin dagliga work out nere på beachen till "ruff" personer i gangsterklädsel som springer runt och försökter sälja på en godis och andra saker för "$1, $1, $1"! Otroligt många spansktalande och även skyltar och metromeddelanden var tvåspråkiga. Spännande att se sådana kontraster ändå och man inser vilken trygg liten bubbla man själv bor i därhemma. En obligatorisk tripp till Hollywood tog vi givetvis också - promenderade över stjärnorna på "walk of fame", trodde att vi skulle lyckas ta oss till fots upp till toppen på Hollywood Hills utan tillräckligt med mat och vatten, såg Madonnas f.d. hus, fikade på Sunset Boulevard. Stötte på några få amerikaner under vår promenad. Våra fördommar om USA håller i sig stadigt; nästan alla kör bil överallt och städerna verkar endast vara uppbyggda för för att anpassa ett sådant liv, folk är antingen gigantiskt tjocka eller jättesmala, i affärerna är det svårt att faktiskt hitta någon riktig mat men massvis med chips, godis och färdigmat finns i mändger, det finns sjukt många snabbmatskedjor och klasskillnaderna är som sagt sjukt påtagliga. "Hot continental breakfast" på hostelet bestod av en blåbärsmuffin och "freshly cooked hot buffee" var pommes, ris, friterat ris och nachochips (hallå kolhydratbomb!) himla nyttigt och matigt?! Sista dagen då vi hade checkat ut från hostelet och efter många om och men äntligen lyckats ta oss till flygplatsen för att låsa in väskorna för dagen fick vi reda på att "nej, väskor kan man minsann inte låsa in i säkerhetsskåp sedan 11 september", så utan annat val fick vi glatt släpa omkring våra backpacks (=aj inflamerade vader och trötta ben!). Tog buss, tåg och en till buss för att ta oss till Long Beach där vi spenderade dagen med att gå vilse, picknicka på en bensinmack där vi drog till oss ännu en konstig typ och chilla en stund på stranden som kändes väldigt konstgjord omgiven av en massa industiöar med skyskrapor. Vi tog oss tillbaka den långa vägen till flygplatsen där vi spenderade kvällen/natten. Lite lagom stela efter en natts sömn på det väldigt kalla golvet var det dags att stiga upp vid fem för vidare färd mot Hawaii.
Höga byggnader, mycket större stad än jag hade förväntat mig, lång och sandig strand, lyxbåtar schtekare, mångkulturellt, varmt, soligt, blå himmel - välkommen till Hawaii. Vi möttes av "aloha-spirit" redan på flygplatsen som för övrigt var den finaste jag någonsin varit på. Hawaiiblommorna finns överallt och man möts alltid av ett glatt (om än ibland falskt?) aloha! Hawaiiskjortorna finns överallt i alla tänkbara färger och mönster. Vårt hostel här är soft med stor s; fullt med surfare och annat chill folk som röker gräs så att det osar och slappar i hängmattorna. Rummen är lite sunkiga men läget är guld med fem minuter promenad från stranden, att det dessutom är galet billigt och att det nästan bara är vi i klassen som bor i vår tolvbäddsdorm är också två stora plus. Efter några hemska hungriga timmar fick vi oss äntligen lite mat på KFC (första och sista gången jag äter där!) Lite yoga och kvällsdopp på stranden med Alex och vi kunde äntligen fatta att vi faktiskt var på plats i vackra Hawaii. På söndagen var det upp och hoppa 7´o clock, frulle, buss och intro på universitetet följt av en underbar halvdag på nere på Waikiki Beach och en tripp till det enorma Alamoana Shopping Center där jag hittade en ny bikini på fantastiska Victoria Secret. Nån timmas strandpromenad längs stranden påväg till hostelet satte extra guldkant på dagen. På måndagen ringde klockan ännu tidigare, 05.30, och vi hoppade på bussen som tog oss till Paoloha Valley som är en fantastiskt vacker by omgiven av höga, gröna berg. I byn bor många fattiga familjer och barn som har en tuff uppväxt (många bor i s.k. Public Housing). Vi besökte deras lågstadieskola där vi fick vara med barnen och ha "sports", de hade temaveckor med fokus hälsa där de skulle lära sig om att röra sig och äta rätt och räkna kalorier(så amerikansk!) Skolan verkade strikt men inte fullt så strikt som min katolska privatskola i Australien var. Barnen mötte oss med så otroligt mycket glädje, nyfikenhet och energi. De ville veta massor om Sverige och tog ens hand och ville att man skulle hänga med dem. På många sätt kändes de amerikanska med mycket skrik och gap och stoj men de var som sagt samtidigt helt underbara. Vidare direkt till ett "shelter" för hemlösa där vi jobbade med att städa iordning på lagret och fixa ett litet bibliotek samt serveringen av mat. "Sheltret" var som ett gigantiskt sjul med små bås på typ 2x3 meter till bar familj och plats för tvåhundra personer. Människorna som kommer dit (alltifrån barnfamiljer till ensamstående) får tak över huvudet, en sängplats, nödvändigheter samt mat serverad. Honolulu är den delstat i USA med flest hemlösa, återigen är klasskillnaderna fruktansvärt stora, jag blir väldigt upprörd och illa berörd.
Idag har vi haft en välbehövlig helledig dag - det var så otroligt skönt att bara vara. Forfarande jetlagade vaknade jag som vanligt jättetidigt och gick ned till stranden och körde lite yoga. Därefter följde en underbar dag på stranden. När solen var påväg ner åt jag och Maja våra första frozen yogurt, mum
Första veckan har varit omvälvande med mycket psykiska och fysiska intryck - både nya platser och människor. Jetlagade och därför ganska trötta har man känt sig helt slutkörd varje dag men jag är väldigt glad och nöjd att vara här på plats på vackra Hawaii.
Hoppas att allt är bra med er, bildregn kommer senare så fort jag hinner och har internet!
<3 / Hanna
