Ar tillbaka pa Oahu i Honolulu och Waikiki nagra dagar efter vara fantastiska tio dagar pa Big Island och i Miloli'i. Har ar verkligen ackligt turistigt nu nar man kommit ifran det och varit mer i den "riktiga varlden" i over en vecka. Men ska forsoka aka runt pa on som ju ar helt fantastisk sa fort man rymt ifran det overexploaterade turistkvarteren.

Under vara sista dagar pa Big Island vandrade vi ned i Waipi'o Valley, som nog ar en av de vackraste platser jag nagonsin sett - sa otroligt gront och frodigt och omgivet av hoga berg med Hawaiis storsta vattenfall porlande i bakgrunden. Att dar vandrade runt "vildponnier" gjorde inte precis saken samre. Otroligt vackert! Kommer kanske upp foton pa facean sa smaningom men har kan jag inte lagga upp nagra eftersom jag aterigen snyltar pa apple store.

Kamanao var fantastiska vard som vi fick bo hos under hela var vistelse tog ut oss med baten en dag och vi simmade med delfiner ute i det fria, andra gangen jag gor det (forsta var i Australien) och det var precis lika underbart. De ar sa vackra djur delfiner. Highlighen var helt klart att se en delfinfamilj simma tillsammans; en mamma, en pappa och deras lilla kalv, blev tarogd sa fint var det.

Vi fick ocksa vara med pa en stor byfest som hette La Elima - byn firade hur dess befolkning och kyrka gatt oskadd under da en jattevag dragit in 1946. Massor med folk, massor med mat fick bl.a. smaka pa poi som gors av hawaiis taro som var som lila tapetklister ungefar (det var dock ackligt) men resten var superb: tonfisk, skaldjurssallad, grytor, annan fisk, sallader, fruktsallad, tartor och mycket mer. Festen innefattade aven flera fina upptradanden; ockuleleorkester, hawaiiansk dans, sverigeupptradande av oss, en fantastiska tjej som hette Maka som spelade ockulele och sjong som en gudinna (kommande superstar?) Riktigt fin fest!

Pa sondagen var vi fyra stycken som tillsammans med var stjarnguide Nick besteg berget Mauna Kea som faktiskt ar varldens hogsta berg (matt fran bergets botten till topp). Vandringen var sjukt fysisk med valdigt stora hojdskillnander, vi gick fran runt 2700 m upp till omkring 4100 m en vandring pa lite mer an en mil. Vi var alla lite yra, hade lite dunkande huvuden och var totalt utmattade nar vi nadde toppen fyra och en halv timma efter att vi startat. Men det var val vart all anstrangning. Omgivningen var helt fantastisk men hoga berg och haftiga farger, luften klar, himmeln ett skadesespel i sig sjalvt da de skiftade fran helt klar till molnigt i helt oslagbara farger. Vi vandrade hogt ovanfor molnen och efter mindre an en timma borjade snoflackar skymta (toppen var helt snotackt!). An mer oslagbart an att na toppen var solnedgangen, da vi liftade pa ett bilflak, pa vagen ned fran toppen - en solnedgang med de starkaste orange/gul/roda farger du kan tanka dig, massor av moln och en andra sida som skiftade i rosa och lila. Bilder forklarar battre men det kommer som sagt senare pa facean. Finns dock ett album pa min wall som var superguide och fotograf har laddat upp, kolla!

Sista dagen i Miloli'i var det ett stort farewell party for oss i byn. Vi fick passa pa att tacka alla de fantastiska manniskorna som gjort var vistelse dar fantastisk (vi upptradde med lite svenska sanger, jag holl tal fran hela klassen och vi sjong en egenskriven tacksang!). Miloli'i-borna hade som alltid fixat helt fantastisk mat bl.a. helgrillad kalkon och gris som nagra steg upp fem pa morgonen for att fa fardigt i tid. Vi fick lara oss dansa hula, lyssna pa annu mer fantatiska ockulele- och sangupptradanden, kolla pa elddans, sjonga med Auntie Shirley, fick jattefina avskedsgavor och mycket mer. Finns ingen begransning pa deras gastfri- och givmildhet, sa fina manniskor.

Pa sondag bar det av mot Fiji och nasta aventyr, markligt hur otroligt fort tiden har sprungit ivag.

Hoppas allt ar bra med er darhemma, saknar er.