Vaknade på torsdagsmorgonen med svullen, värkande hals och feber som spökat hela nattten. Starten på en dag som kom att bli mycket värre än så. Mamma ringde mig och berättade det fruktansvärda som hänt i Thailand. Det som hänt är så ofattbart sorgligt och går inte riktigt att ta in. Johan var en så himla fin kille, alltid så glad och go. Tänker så mycket på hans familj och den fruktansvärda sorg de måste gå igenom nu. Hela torsdagen känns som ett svart töcken av gråt, chock och oförståelse. Jag började sakna min familj och vänner därhemma väldigt mycket, att vara hemifrån när sådana här saker sker är svårt eftersom man har så stort behov av deras närhet just då. Allt blir så svårt att förstå också.

Förkylnig, halsont och feber som hoppa upp och ned har stadigt hållit i sig i fem dagar nu. Dessutom låter jag som en tonårspojke i sin värsta målbrottsålder eftersom jag är så galet hes. Måste vara frusterande att vara tonårskille.....

På fredagen var det föreläsningar på universitetet och kurerande på schemat.

Lördagen var en lång och rolig dag. Vi åkte Oahu-runt med Rick som är native hwaiian och visade upp en massa guldkorn. Hawaii är makalöst vackert; Vulkanö som det är finns det höga vackra berg med lodräta "inristningar" som enligt gammal hawaiiansk sägen är "spår av dvärgar som släpat sina kanoter över bergen". Kusten är så vacker med turkost, kristallklart vatten, vita och finkorniga sandstränder. Vi lyckades, förutom att se en massa surfare och SUPare som tog snygga vågot, skymta en val och fick se gigantiska havssköldpaddor. Vi promenerade och badade fötterna på en otroligt vacker strand, åt "garlic shrimps" från ett typ gatukökställe med räkor som var fiskade bara några meter därifrån (godaste vi ätit på hela resan, visseligen icke så svårslaget när man backpackar i landet US and A och bor på hostel utan köksutrutning och kryddor!) Vi fick också träffa en jättefin hawaiian "Bobby" som var känd över hela hawaii för sitt fantastiska kanotbygge. Han visade stolt upp några av sina mästerverk han byggt eller reparerat; typ 10 meter långa träkanoter med plats för åtta personer. Väldigt imponerande och dessutom var han jättefin att prata med och när vi skulle åka därifrån ropade han efter mig att jag skulle komma tillbaka så att han kunde säga "hejdå" till mig på traditionellt polynesiskt vis. Först satte vi pannorna mot varandra och han höll sina händer runt mitt huvud och sedan pussade man den andra personen på kinden - så hmla fint och jag kände mig väldigt rörd. Vi stannande ett tag vid North Shore, ett aschill och lite hippieaktigt surfställe med mästerliga vågor och skön stämning, där testade några i klassen en tradition "shaved ice". Vi åkte sist vidare till en fantastisk strand, lång bortanför turiststråken i Waikiki där vi skådade solnedgången och grymma vågor. Jag älskar verkligen att se naturens krafter. Under dagen åkte vi förbi många hawaiian homeland (hawaiianska städer) med mangoträd och kokosnötter i trädgårdarna.

Detta är verkligen kontrasternas l´ö - rika/fattiga, turiter/traditionellt, amerikaner/asiater/urfolk. Smala/tjocka... listan kan göras längre. Detta är intressant med konstigt.

Igår var resten av klassen och arbetade på ett tarofält (taro = tradtionell basmat i hawaii, typ en lila knöl!) Men jag var fortfarande ordentligt förkyld, vet inte vad det är för skit jag åkt på. Skaffade mig några superpiller som gjorde mig rätt pigg hela dagen. Kom senare till tarofältet med Mats och åkte med resten av klassen till en strand en liten stund och därefter utforskade vi "wall mart" (= ge-kås aktigt).

Halsen är bättre men har forfarande ingen röst och nu är förkylningen värre. Så blev kvar i Waikiki med Matilda som fick ryggskott igår på tarofältet. De andra var iväg och arbetade vid Kamehameha II:s sommarpalats. Det har varit väldigt välbehövligt och skönt att försöka kurera sig här "hemma" med Matilda och bara ta det lugnt vid stranden som dock var för varm för förkyklning och feber. Vi unnande oss en liten tur till yogurtland där vi åt frozen yogurt som verkligen är det godaste som finns! Jag har bestämt mig; imorgon ska jag ta mig sjutton bli frisk!

Kort kommer inte nu heller utan någon gång när jag har mycket tid vid en dator....

Tänker mycket på er fina nära och kära, tack för att ni är ni och är så fantastiska!

<3 / Hanna