Laddade till tusen började vår färd, den 24 januari kl 07.30 då min klasskompis Alex plockade upp mig vid Varberg Nord. Lite mindre än 20 timmar senare var vi framme i det soliga Californien i det omtalade Los Angeles. Lokaltid 18.00, vår tid 03.00, behöver jag säga att vi var trötta? Tog oss till Adventure hostel som jag inte skulle vilja rekomendera varken min närmsta vän eller min värsta fiende. Människorna på plats verkade märkliga och vi kände oss väldigt uttittade. Att det var beläget i "the ghetto" gjorde inte precis saken mysigare. Efter två nätter hade vi fått två mobiler stulna och bemöttes som skit när vi tog upp det med den totalt okompetenta personalen som till och med blev hotfulla mot oss. Förutom dåligt boende levererade LA 22-25'c och strålande solsken varje dag, lovely! Första dagen spanade in surfare på Miami Beach, tog en tripp down town (metrofärden var inte i trevlig i sällskap av många obehagliga personer!) Uppdelningen rika och fattiga är ofattbart påtaglig - från flådiga strandhus och livsnjutare som kör sin dagliga work out nere på beachen till "ruff" personer i gangsterklädsel som springer runt och försökter sälja på en godis och andra saker för "$1, $1, $1"! Otroligt många spansktalande och även skyltar och metromeddelanden var tvåspråkiga. Spännande att se sådana kontraster ändå och man inser vilken trygg liten bubbla man själv bor i därhemma. En obligatorisk tripp till Hollywood tog vi givetvis också - promenderade över stjärnorna på "walk of fame", trodde att vi skulle lyckas ta oss till fots upp till toppen på Hollywood Hills utan tillräckligt med mat och vatten, såg Madonnas f.d. hus, fikade på Sunset Boulevard. Stötte på några få amerikaner under vår promenad. Våra fördommar om USA håller i sig stadigt; nästan alla kör bil överallt och städerna verkar endast vara uppbyggda för för att anpassa ett sådant liv, folk är antingen gigantiskt tjocka eller jättesmala, i affärerna är det svårt att faktiskt hitta någon riktig mat men massvis med chips, godis och färdigmat finns i mändger, det finns sjukt många snabbmatskedjor och klasskillnaderna är som sagt sjukt påtagliga. "Hot continental breakfast" på hostelet bestod av en blåbärsmuffin och "freshly cooked hot buffee" var pommes, ris, friterat ris och nachochips (hallå kolhydratbomb!) himla nyttigt och matigt?! Sista dagen då vi hade checkat ut från hostelet och efter många om och men äntligen lyckats ta oss till flygplatsen för att låsa in väskorna för dagen fick vi reda på att "nej, väskor kan man minsann inte låsa in i säkerhetsskåp sedan 11 september", så utan annat val fick vi glatt släpa omkring våra backpacks (=aj inflamerade vader och trötta ben!). Tog buss, tåg och en till buss för att ta oss till Long Beach där vi spenderade dagen med att gå vilse, picknicka på en bensinmack där vi drog till oss ännu en konstig typ och chilla en stund på stranden som kändes väldigt konstgjord omgiven av en massa industiöar med skyskrapor. Vi tog oss tillbaka den långa vägen till flygplatsen där vi spenderade kvällen/natten. Lite lagom stela efter en natts sömn på det väldigt kalla golvet var det dags att stiga upp vid fem för vidare färd mot Hawaii.

Höga byggnader, mycket större stad än jag hade förväntat mig, lång och sandig strand, lyxbåtar schtekare, mångkulturellt, varmt, soligt, blå himmel - välkommen till Hawaii. Vi möttes av "aloha-spirit" redan på flygplatsen som för övrigt var den finaste jag någonsin varit på. Hawaiiblommorna finns överallt och man möts alltid av ett glatt (om än ibland falskt?) aloha! Hawaiiskjortorna finns överallt i alla tänkbara färger och mönster. Vårt hostel här är soft med stor s; fullt med surfare och annat chill folk som röker gräs så att det osar och slappar i hängmattorna. Rummen är lite sunkiga men läget är guld med fem minuter promenad från stranden, att det dessutom är galet billigt och att det nästan bara är vi i klassen som bor i vår tolvbäddsdorm är också två stora plus. Efter några hemska hungriga timmar fick vi oss äntligen lite mat på KFC (första och sista gången jag äter där!) Lite yoga och kvällsdopp på stranden med Alex och vi kunde äntligen fatta att vi faktiskt var på plats i vackra Hawaii. På söndagen var det upp och hoppa 7´o clock, frulle, buss och intro på universitetet följt av en underbar halvdag på nere på Waikiki Beach och en tripp till det enorma Alamoana Shopping Center där jag hittade en ny bikini på fantastiska Victoria Secret. Nån timmas strandpromenad längs stranden påväg till hostelet satte extra guldkant på dagen. På måndagen ringde klockan ännu tidigare, 05.30, och vi hoppade på bussen som tog oss till Paoloha Valley som är en fantastiskt vacker by omgiven av höga, gröna berg. I byn bor många fattiga familjer och barn som har en tuff uppväxt (många bor i s.k. Public Housing). Vi besökte deras lågstadieskola där vi fick vara med barnen och ha "sports", de hade temaveckor med fokus hälsa där de skulle lära sig om att röra sig och äta rätt och räkna kalorier(så amerikansk!) Skolan verkade strikt men inte fullt så strikt som min katolska privatskola i Australien var. Barnen mötte oss med så otroligt mycket glädje, nyfikenhet och energi. De ville veta massor om Sverige och tog ens hand och ville att man skulle hänga med dem. På många sätt kändes de amerikanska med mycket skrik och gap och stoj men de var som sagt samtidigt helt underbara. Vidare direkt till ett "shelter" för hemlösa där vi jobbade med att städa iordning på lagret och fixa ett litet bibliotek samt serveringen av mat. "Sheltret" var som ett gigantiskt sjul med små bås på typ 2x3 meter till bar familj och plats för tvåhundra personer. Människorna som kommer dit (alltifrån barnfamiljer till ensamstående) får tak över huvudet, en sängplats, nödvändigheter samt mat serverad. Honolulu är den delstat i USA med flest hemlösa, återigen är klasskillnaderna fruktansvärt stora, jag blir väldigt upprörd och illa berörd.

Idag har vi haft en välbehövlig helledig dag - det var så otroligt skönt att bara vara. Forfarande jetlagade vaknade jag som vanligt jättetidigt och gick ned till stranden och körde lite yoga. Därefter följde en underbar dag på stranden. När solen var påväg ner åt jag och Maja våra första frozen yogurt, mum

Första veckan har varit omvälvande med mycket psykiska och fysiska intryck - både nya platser och människor. Jetlagade och därför ganska trötta har man känt sig helt slutkörd varje dag men jag är väldigt glad och nöjd att vara här på plats på vackra Hawaii.