Tror att det ar forsta gangen jag inte svettats pa en hel dag de senaste nastan tva manaderna, inte klokt hur mycket mer effektiv man blir nar hjarnan inte ar som en mosig potatis och svetten inte envisas med att rinna trots att man inte gor nagot mer anstangande an att vicka pa tarna....

Ar efter en sjuttontimmars, gungande farjefard tillbaka pa huvudon Viti Levu och i Suva. Batfarderna ar en upplevelse i sig; alla fijianerna har med sig sina "imbes" (handflatade sittmattor) som de brer ut overallt och typ bor pa under farden. Varenda utrymme pa golvet ar tackt med manniskor som ligger ned medan de flesta sittplatser ar lediga!

Det kanns verkligen konstigt att atervanda till civilisationen igen; sa mycket manniskor overallt och det finns mataffarer OCH andra affarer, restauranger, cafeer, bio och manniskor som gar med skor pa sig och bar handvaskor istallet for handflatade korgar over axeln eller ett knippe taro i handen. Blir helt trott av all liv och rorelse och att hela tiden behova vara pa sin vakt for att halla koll pa vaskan man har med sig.

Vi mots av samma standardfragor som vanligt "Is this your first time in Fiji?", "Where are you from?", "Do you like Fiji?", "How long are you staying here?" varvat med standardfraserna "Bula!" (hej) och "Vinaka" (tack eller uppskattning).

De senaste veckorna pa Taveuni har verkligen varit som att bo i paradiset, som jag skrev om i forra inlagget. Vi fortsatte helt enkelt med det och alskade det. Att lamna den otroligt vackra on som ofta omnams som "the garden island" och alla fina manniskor var sorgligt. Om det ar nagon o jag vill rekommendera den som aker till Fiji att besoka ar det verkligen den.

Tror aldrig jag har skrivit om upplevelsen att aka lokalbuss i Fiji? Det ar pa manga satt fantastiskt! Och pa andra satt mindre fantastiskt. Framforallt visar det upp hur fargglatt Fiji ar - bade dess manniskor och natur. Man gar ombord pa en gammal vacker buss utan fonster, och det kostar en sisadar tio kronor att aka tva timmar. Man slingrar sig framat pa sma, smala grusvagar med hundraattiograders svanger i snigeltempo och sitter och haller tummarna for att bussen ska klara uppforsbackarna. Luften man andas ar tjock med avgaser. Men de oppna fonsterna gor att vinder kyler ned en och blaser harligt genom haret. Partymusiken dunkar ofta i bakgrunden medan man svischar forbi de mest fantastiska odestranderna, regnskogen med sina palmer och slingrande lov i alla farger av gront samt en och en annan flod. Man far igenom sma byar dar byborna kladda i fargglada sulus vinkar glatt och ropar bula till en. Titt som tatt stannar bussen och plockar upp folk; skolbarn ikladda skoluniform (barnen ar sa otroligt vackra med sina stora bruna ogon!), unga modrar med sina sma bebisar inpackade i filtar samt tanter som aker mot staden for att handla ar typiska passagerare. Baksidan ar framforallt att det tar en evig tid och man aldrig har en aning om hur lang tid nagot tar eller nar bussarna avgar. Men jag alskar att aka buss annars. Kanns som meditation; man far tid att tanka och ta in allt man passerar och det kanns "sa Fiji!"

Nu narmar det sig att atervanda till landet lagom vilket kanns helt knasigt. Det finns sa mycket jag kommer sakna med detta fantastiska land. Framforallt dess underbara befolkning - inga manniskor ar sa vanligt installda till andra och med standiga leenden pa sina lappar. Jag har heller aldrig sett ett folk leva i sadan harmoni med sin omgivning och kanna till allt i den sa till fullo och det inspirerar mig nagot sa otroligt mycket. Jag kommer dessutom sakna den fantastiskt vackra naturen som jag far nypa mig i armen for att inse att jag faktiskt befinner mig i. Men fore det tar slut ska jag njuta av sista veckan till fullo, far vidare till "coral coast", Viti Levus sydkust och ett stalle som heter "Beach House" imorgon, ett stalle som heter sa kan ju inte vara annat an nice.

Ses om en och en halv vecka (knappt!)

Moce!