Bula!

Satte klockan pa halv sju i morse, satte mig vid frukostbordet och serverades nygraddade pannkakor (=friterad smet!) och drack lemon leaf te av blad jag sjalv plockat igar kvall, promenadade fyrtiofem minuter i uppforsbacke omgiven av regnskog, vantade pa bussen i ytterligare fyrtiofem minuter, skumpade fram i en fonsterfri, smockfull buss i tio kilometer i timman i ytterligare fyrtiofem minuter och nadde slutligen stan!
Haha, att ta sig till stan ar ett projekt.

Tar en valbehovlig "time out" ifran bylivet som ar helt fantastiskt och samtidigt oerhort kulturkrockande och anstrangande.

Efter tre timmar i Savusavu (huvudstaden pa on Vanua Levu som vi nu befinner oss pa!) forra lordagen hade jag lyckats traffa en liten sot tant som bjudit in mig och mina resevanner till sin hemby Voundomo.
Tva dagar och manga svettdroppar senare befann vi oss i byn.

Voundomo ar en liten by med kanske femtio invanare (?) som ligger omgiven av regnskog, ett stenkast fran havet och en femton minuters promenad ifran ett helt fantastiskt vattenfall. Det ar sa vackert att man kan haller pa att spricka! Vi mottes av manga varma "Bula" och handskakningar - nyfikenheten pa oss blekfisar var stor vill jag lova! Blev tilldelade vara egna familjer (fast jag och Cecilia bor i samma familj!). Var mamma Veronica ar "the head man's wife" och vi har en lillasyster Mareca och en lillebror Alekisa. Manniskorna ar fantastiskt varma och tar hand om oss som om vi ar prinsessor, vilket verkligen ar pa gott och ont. Man kanner sig valdigt dum nar man blir serverad allting, man inte far hjalpa till nagot och aldrig far ga nagonstans sjalv.

Byn ar i stort sett helt sjalvforsorjande - man fiskar sin fisk och musslor, odlar sin dalo (en potatisliknande starkelserik knol!), casava, matbanan och brodfrukt och plockar sina kokosnotter som man skrapar ut och anvander i den mesta matlagning. Gronsaken bestar av roro (dalobladen som forvalls och smakar lite som spenat.) Det enda som man verkligen behover ifran mataffaren ar torrvaror som mjol, mjolkpulver, te, socker, tval och diskmedel.

Det ar inte bara maten som ar lokal, man haller sig i byn dar man spenderar dagarna med att prata med andra bybor, de flatar mattor och solfjadrar av bananblad, man snorklar och jagar fisk med spett, aker ut pa sina bilibili (flottar som de gor av bambustammar) for att fiska, gar ivag med sin korg for att plocka bananer och grava upp dagens kolhydratkalla osv.

Husen ar enkla, byggda i tra eller plat. Vi bor troligen i ett av byns finaste hus (det enda med toalett, wihoo!). Vissa av husen har inte egen toalett eller nagot handfat. Man ater pa golvet med handerna, men var familj har ett matbord. De flesta sover pa golvet (men vi har sangar!)

Egentid existerar inte vilket ar oerhort kravnade. Men manniskorna ar som sagt helt underbara och det finns manga fantasiska karaktarer!

Byn vaknar till liv typ fyra-fem pa morgonen och slocknar vid nio-tio pa kvallen. Natterna ar fyllda med syrsespel, tuppar som gal samt rattor och moss som springer over taket (och en gang pa natten ramlade pa mitt huvud = skrack och panik!)

Vi badar och hoppar fran klippor i vattenfallet, snorklar och badar i havet, umgas med byborna, ater (har aldrig sett manniskor ata sa mycket!), skriver pa vara faltstudier, intervjuar folk, leker med barnen, dricker ur kokosnotter pa stranden och lar oss enklar fraser pa fijianska och antagligen mycket mer som jag inte kommer pa just nu!

Planerar att stanna ytterligare en vecka i byn for att sedan ta oss vidare till on Taveuni.

Moce (hejda!) alla underbaringar, saknar er mycket men har det valdigt bra!

<3 / Hanna