Hanna Sundquist -

Det dar med langa och seriosa blogguppdateringar har lagts pa hyllan for tillfallet, bara inte funnits nagon tid och nar det funnits ingen dator eller internet.

Ar tillbaka pa Oahu i Honolulu och Waikiki nagra dagar efter vara fantastiska tio dagar pa Big Island och i Miloli'i. Har ar verkligen ackligt turistigt nu nar man kommit ifran det och varit mer i den "riktiga varlden" i over en vecka. Men ska forsoka aka runt pa on som ju ar helt fantastisk sa fort man rymt ifran det overexploaterade turistkvarteren.

Under vara sista dagar pa Big Island vandrade vi ned i Waipi'o Valley, som nog ar en av de vackraste platser jag nagonsin sett - sa otroligt gront och frodigt och omgivet av hoga berg med Hawaiis storsta vattenfall porlande i bakgrunden. Att dar vandrade runt "vildponnier" gjorde inte precis saken samre. Otroligt vackert! Kommer kanske upp foton pa facean sa smaningom men har kan jag inte lagga upp nagra eftersom jag aterigen snyltar pa apple store.

Kamanao var fantastiska vard som vi fick bo hos under hela var vistelse tog ut oss med baten en dag och vi simmade med delfiner ute i det fria, andra gangen jag gor det (forsta var i Australien) och det var precis lika underbart. De ar sa vackra djur delfiner. Highlighen var helt klart att se en delfinfamilj simma tillsammans; en mamma, en pappa och deras lilla kalv, blev tarogd sa fint var det.

Vi fick ocksa vara med pa en stor byfest som hette La Elima - byn firade hur dess befolkning och kyrka gatt oskadd under da en jattevag dragit in 1946. Massor med folk, massor med mat fick bl.a. smaka pa poi som gors av hawaiis taro som var som lila tapetklister ungefar (det var dock ackligt) men resten var superb: tonfisk, skaldjurssallad, grytor, annan fisk, sallader, fruktsallad, tartor och mycket mer. Festen innefattade aven flera fina upptradanden; ockuleleorkester, hawaiiansk dans, sverigeupptradande av oss, en fantastiska tjej som hette Maka som spelade ockulele och sjong som en gudinna (kommande superstar?) Riktigt fin fest!

Pa sondagen var vi fyra stycken som tillsammans med var stjarnguide Nick besteg berget Mauna Kea som faktiskt ar varldens hogsta berg (matt fran bergets botten till topp). Vandringen var sjukt fysisk med valdigt stora hojdskillnander, vi gick fran runt 2700 m upp till omkring 4100 m en vandring pa lite mer an en mil. Vi var alla lite yra, hade lite dunkande huvuden och var totalt utmattade nar vi nadde toppen fyra och en halv timma efter att vi startat. Men det var val vart all anstrangning. Omgivningen var helt fantastisk men hoga berg och haftiga farger, luften klar, himmeln ett skadesespel i sig sjalvt da de skiftade fran helt klar till molnigt i helt oslagbara farger. Vi vandrade hogt ovanfor molnen och efter mindre an en timma borjade snoflackar skymta (toppen var helt snotackt!). An mer oslagbart an att na toppen var solnedgangen, da vi liftade pa ett bilflak, pa vagen ned fran toppen - en solnedgang med de starkaste orange/gul/roda farger du kan tanka dig, massor av moln och en andra sida som skiftade i rosa och lila. Bilder forklarar battre men det kommer som sagt senare pa facean. Finns dock ett album pa min wall som var superguide och fotograf har laddat upp, kolla!

Sista dagen i Miloli'i var det ett stort farewell party for oss i byn. Vi fick passa pa att tacka alla de fantastiska manniskorna som gjort var vistelse dar fantastisk (vi upptradde med lite svenska sanger, jag holl tal fran hela klassen och vi sjong en egenskriven tacksang!). Miloli'i-borna hade som alltid fixat helt fantastisk mat bl.a. helgrillad kalkon och gris som nagra steg upp fem pa morgonen for att fa fardigt i tid. Vi fick lara oss dansa hula, lyssna pa annu mer fantatiska ockulele- och sangupptradanden, kolla pa elddans, sjonga med Auntie Shirley, fick jattefina avskedsgavor och mycket mer. Finns ingen begransning pa deras gastfri- och givmildhet, sa fina manniskor.

Pa sondag bar det av mot Fiji och nasta aventyr, markligt hur otroligt fort tiden har sprungit ivag.

Hoppas allt ar bra med er darhemma, saknar er.

<3 / Hanna

...därför det tagit tre evigheter sedan jag uppdaterade om mitt liv i Hawaii.

Jag har gått lite drygt en vecka med ena armen "ur funktion" efter lite hiking nedför berget efter vårt fantastiska bergsklättringsäventyr då jag lyckades stuka lillfinger och handled ordenligt. Nu börjar handen äntligen återvända till världen men fortfarande för ont för att skriva med två händer därav ett kort-kort inlägg.

Sista två veckorna på Oahu var vi på en del föreläsningar, var på sheltret för hemlösa, paddlade kanot & kajak, bergsklättrade som sagt vilket var riktigt awesome (hej adrenalinkick!) Efter att handen blev ur funktion fick jag hålla mig ifrån äventyr och ägna mig åt lugnare alternativ; promenera en bit bortanför turisttäta Waikiki ndär kusten var mycket mer orörd och vacker.

Nu befinner vi oss på Big Island som är en helt fantastiskt vacker ö typ helt täckt av grillkolsliknande lavastenslandskap, höga berg, lång orörd kust! Turisterna är mycket färre. Bor i "Hawaiis last traditional fishing village" - en liten mysig och typ helt turistfri by med sköna bybor som väkomnat oss otroligt varmt och öppet och som gillar att dricka öl! Varit på ett födelsedagskalas, besökt vackra svarta stränder, åkt till Refuge of Hapiness ett kulturbeverande utemuseum där de andra snorklade i det kristallklara och fisktäta vattnet, jobbat lite i Shirleys coffee land, besökt vulcano park där vi sett rykande och puttrande vulkaner. Äter massor av de godaste jätteavokados, papayorna och macademianötterna jag någonsin smakat, sweeeeeeet!

Gotta go, saknar er!

<3 / Hanna

Lyckats komma at en dator igen, ar inne pa applestore och surfar lite och hoppas pa att inte bli utkastad.

Senaste veckan har varit kanon och jag tror att jag nu antligen borjar bli helt frisk, bara lite hosta kvar, nice!

Veckan har spenderats pa universistetet (haft en hel del forelasningar), varit ute pa "sheltret" for hemlosa dar vi gor nagot som kallas "service learning" tva ganger. Kandes som om vi gick en helt annan kontakt med de som bor dar nu an de forsta gangerna vi besokte da det kandes mer som om vi var en publik. Man far verkligen perspektiv pa hur sjukt uppdelad varlden och framforallt alla pengar i varlden ar. Finns manga fina barn dar men man marker att manga av dem har en valdigt annorunda bakgrund; de soker mycket narkontakt och ar ganska aggressiva i sitt satt.

Hunnit med en kvalls partajande ocksa, riktigt kul att fa komma ut och dansa lite aven om stallerna ar "kottmarknad" av varsta sort...

Varit pa strander de flesta dagarna (om an inte hela dagarna) och schtekt och antligen kunna bada igen efter att forkylningen gett sig, underbart.

Hojdpunkten pa veckan var trots allt surfingen igar. Jag och Samuel som bada surfat forut hyrde varsin board, satte vackarklockan pa 06.00 och fick sallskap av vara andra klassisar Viktor och Amanda mot en superfin "surf spot" bortanfor alla turistmassorna nedanfor berget "Diamond Head". Havet var ganska vilt och svarsurfat men vi lyckades atminstone fanga nagra goa vagor var. Kan inte beskriva hur lycklig jag var over att antligen fa sta pa bradan igen, saknat det sa grymt mycket!

I morse var vi med barnen fran "sheltret" och hjalpte till under en surfinglektion som annordnades for dem. Fanns inte mycket vi kunde hjalpa till med men jag fick atminstone agera fotograf och var ute och knappte flera snygga kort. Det var haftigt att se hur mycket det gav barnen att komma ned till stranden och fa surfa.

En vecka aterstar nu pa Oahu fore vi drar vidare till Big Island och Miloli....tiden rusar ivag och imorgon ska vi ut och vandra och paddla kajak!

Sorry for ett trakigt inlagg men lite svart att krydda till inlagget eftersom jag ju som sagt snyltar pa en affar men har inte lyckats hitta ett enda internetcafeer i Waikiki. Har forvantar man sig minsann att alla har sin egen laptop med sig. Foton kommer forhoppningsvis upp inom de narmsta dagarna!

Hoppas att allt ar bra med er darhemma! Saknar er.

<3 / Hanna

Vaknade på torsdagsmorgonen med svullen, värkande hals och feber som spökat hela nattten. Starten på en dag som kom att bli mycket värre än så. Mamma ringde mig och berättade det fruktansvärda som hänt i Thailand. Det som hänt är så ofattbart sorgligt och går inte riktigt att ta in. Johan var en så himla fin kille, alltid så glad och go. Tänker så mycket på hans familj och den fruktansvärda sorg de måste gå igenom nu. Hela torsdagen känns som ett svart töcken av gråt, chock och oförståelse. Jag började sakna min familj och vänner därhemma väldigt mycket, att vara hemifrån när sådana här saker sker är svårt eftersom man har så stort behov av deras närhet just då. Allt blir så svårt att förstå också.

Förkylnig, halsont och feber som hoppa upp och ned har stadigt hållit i sig i fem dagar nu. Dessutom låter jag som en tonårspojke i sin värsta målbrottsålder eftersom jag är så galet hes. Måste vara frusterande att vara tonårskille.....

På fredagen var det föreläsningar på universitetet och kurerande på schemat.

Lördagen var en lång och rolig dag. Vi åkte Oahu-runt med Rick som är native hwaiian och visade upp en massa guldkorn. Hawaii är makalöst vackert; Vulkanö som det är finns det höga vackra berg med lodräta "inristningar" som enligt gammal hawaiiansk sägen är "spår av dvärgar som släpat sina kanoter över bergen". Kusten är så vacker med turkost, kristallklart vatten, vita och finkorniga sandstränder. Vi lyckades, förutom att se en massa surfare och SUPare som tog snygga vågot, skymta en val och fick se gigantiska havssköldpaddor. Vi promenerade och badade fötterna på en otroligt vacker strand, åt "garlic shrimps" från ett typ gatukökställe med räkor som var fiskade bara några meter därifrån (godaste vi ätit på hela resan, visseligen icke så svårslaget när man backpackar i landet US and A och bor på hostel utan köksutrutning och kryddor!) Vi fick också träffa en jättefin hawaiian "Bobby" som var känd över hela hawaii för sitt fantastiska kanotbygge. Han visade stolt upp några av sina mästerverk han byggt eller reparerat; typ 10 meter långa träkanoter med plats för åtta personer. Väldigt imponerande och dessutom var han jättefin att prata med och när vi skulle åka därifrån ropade han efter mig att jag skulle komma tillbaka så att han kunde säga "hejdå" till mig på traditionellt polynesiskt vis. Först satte vi pannorna mot varandra och han höll sina händer runt mitt huvud och sedan pussade man den andra personen på kinden - så hmla fint och jag kände mig väldigt rörd. Vi stannande ett tag vid North Shore, ett aschill och lite hippieaktigt surfställe med mästerliga vågor och skön stämning, där testade några i klassen en tradition "shaved ice". Vi åkte sist vidare till en fantastisk strand, lång bortanför turiststråken i Waikiki där vi skådade solnedgången och grymma vågor. Jag älskar verkligen att se naturens krafter. Under dagen åkte vi förbi många hawaiian homeland (hawaiianska städer) med mangoträd och kokosnötter i trädgårdarna.

Detta är verkligen kontrasternas l´ö - rika/fattiga, turiter/traditionellt, amerikaner/asiater/urfolk. Smala/tjocka... listan kan göras längre. Detta är intressant med konstigt.

Igår var resten av klassen och arbetade på ett tarofält (taro = tradtionell basmat i hawaii, typ en lila knöl!) Men jag var fortfarande ordentligt förkyld, vet inte vad det är för skit jag åkt på. Skaffade mig några superpiller som gjorde mig rätt pigg hela dagen. Kom senare till tarofältet med Mats och åkte med resten av klassen till en strand en liten stund och därefter utforskade vi "wall mart" (= ge-kås aktigt).

Halsen är bättre men har forfarande ingen röst och nu är förkylningen värre. Så blev kvar i Waikiki med Matilda som fick ryggskott igår på tarofältet. De andra var iväg och arbetade vid Kamehameha II:s sommarpalats. Det har varit väldigt välbehövligt och skönt att försöka kurera sig här "hemma" med Matilda och bara ta det lugnt vid stranden som dock var för varm för förkyklning och feber. Vi unnande oss en liten tur till yogurtland där vi åt frozen yogurt som verkligen är det godaste som finns! Jag har bestämt mig; imorgon ska jag ta mig sjutton bli frisk!

Kort kommer inte nu heller utan någon gång när jag har mycket tid vid en dator....

Tänker mycket på er fina nära och kära, tack för att ni är ni och är så fantastiska!