Farväl Fiji
Hemkommen i landet lagom efter tre månader och fyra dagar på resande fot och tänkte att jag får göra en liten avslutning på resebloggandet.
De sista tre dagarna åkte vi till Nadi och en fijiansk familj som Daniel spenderat större delen av sin tid i Fiji hos då han inte reste med oss. Kändes som en mer värdigt att få en avslutning med äkta fiji-feeling igen. Boddde bland sockerplantagen ute på landet med berg som såg ut som en sovande jätte i bakgrunden och förutom att äta fijiansk mat och dricka kava spenderade vi dagarna med ett besök i staden, ett besök på det barnhem Daniel volutärat på samt en tripp till en resort-ö där sonen i familjen och hans fru arbetade. Att se den uppbyggda lyxturismen var ganska skrämmande, tänk vad mycket turisterna som åker direkt dit och inte möter riktiga Fiji missar - ett möte med en av de mest faschinerande kulturer jag stött på samt riktiga paradisstränder där man slipper trängas med hundratals andra blekfeta turister. Men trots allt skönt att få bada och schteka (kämpade hårt för att vi inte skulle komma hem flagandes!) vid en pool och strand och vi gjorde vårt bästa för att försöka smälta in och slippa bli utkastade.
Att vinka hejdå till Fiji var hårt och tror att delar av mig fortfarande är kvar. Det må låta klyschigt men tiden på både Hawaiii och Fiji har verkligen gett mig så otroligt mycket och jag känner att jag, precis som jag hoppasts på, har lyckats vidga mina perspektiv markant. Det är mycket jag kommer sakna men det är också så mycket fantastiskt att årervända till här hemma. Är så glad att träffa nära och kära igen, uppskattar vår fantastiska dusch, min sköna mjuka säng, att ha ett kylskåp, att få äta bär, keso, yogurt och mammas mat, påskliljorna och vitsipporna som väntat på att slå ut tills vår hemkomst, vårsolen som lyser och överskuggar att det faktiskt är förbannat kallt, att inte svettas 24-7, fungerande tidtabeller och att huvudet inte är helt mosigt av värme vilket gör att man faktiskt kan tänka klart igen!
Moce Fiji och hej Sverige!
Omvänt kulturkrockad
Landar några dagar på ett ställe som heter Beach House på coral coast. Tjugosju grader men regnet öser ned för andra dagen i rad så vi fryser så vi får gårhud på kroppen trots att leggins och cardigan ärför första gången är på. Oroar mig för hur sjutton vi ska klara av att återvända hem till kylan. Kommer gå runt i vinterjacka samtidigt som alla andra börjar använda sina jeansjackor. Har insett vart alla backpackers och västerlänningar håller till - här i en låtsasvärld uppbyggd för turister. Känner mig totalt felplacerad och kulturkrockad här. Trodde att jag hade saknat "civilisationen" men när jag kommit hit ifrågasätter jag verkligen vad den riktiga världen innebär. Inte är det detta; en massa vuxna som "leker på en vuxenlekplats" som Cecilia utryckte det när vi pratade igår. Här är fantastiska möjligheter att göra saker som dyka, paddla, surfa, spela biljard, äta god men västerländsk mat , träffa andra resenärer och festa. Det finns också en vacker strand ett stenkast bort. Men det är inte Fiji för fem öre! Jag saknar redan de "riktiga", fantastiska människorna och den varma kulturen. Frågar mig vilket liv som verkligen är civiliserat - att leva av och i harmoni med naturen tillsammans med sin familj och by så för mig otroligt lokalt och isolerat eller att flytta med sin egen kultur runtom i världen på olika uppbyggda resorter och låtsasvärldar utan minsta intresse för landet man besöker. Dagens reflektion över men känner verkligen att det kommer vara en utmaning att komma hem. Nyss varit ute med bräda och surfat några timmar, kroppen skakar av utmattning men jag är glad och nöjd trots för rörigt hav! Tror två solstrålar lyser igenom molnen nu, slukar i mig all sol nu för att inte blekna alltför mycket sista veckan. Take care. <3 / Hanna
Fargglatt
Tror att det ar forsta gangen jag inte svettats pa en hel dag de senaste nastan tva manaderna, inte klokt hur mycket mer effektiv man blir nar hjarnan inte ar som en mosig potatis och svetten inte envisas med att rinna trots att man inte gor nagot mer anstangande an att vicka pa tarna....
Ar efter en sjuttontimmars, gungande farjefard tillbaka pa huvudon Viti Levu och i Suva. Batfarderna ar en upplevelse i sig; alla fijianerna har med sig sina "imbes" (handflatade sittmattor) som de brer ut overallt och typ bor pa under farden. Varenda utrymme pa golvet ar tackt med manniskor som ligger ned medan de flesta sittplatser ar lediga!
Det kanns verkligen konstigt att atervanda till civilisationen igen; sa mycket manniskor overallt och det finns mataffarer OCH andra affarer, restauranger, cafeer, bio och manniskor som gar med skor pa sig och bar handvaskor istallet for handflatade korgar over axeln eller ett knippe taro i handen. Blir helt trott av all liv och rorelse och att hela tiden behova vara pa sin vakt for att halla koll pa vaskan man har med sig.
Vi mots av samma standardfragor som vanligt "Is this your first time in Fiji?", "Where are you from?", "Do you like Fiji?", "How long are you staying here?" varvat med standardfraserna "Bula!" (hej) och "Vinaka" (tack eller uppskattning).
De senaste veckorna pa Taveuni har verkligen varit som att bo i paradiset, som jag skrev om i forra inlagget. Vi fortsatte helt enkelt med det och alskade det. Att lamna den otroligt vackra on som ofta omnams som "the garden island" och alla fina manniskor var sorgligt. Om det ar nagon o jag vill rekommendera den som aker till Fiji att besoka ar det verkligen den.
Tror aldrig jag har skrivit om upplevelsen att aka lokalbuss i Fiji? Det ar pa manga satt fantastiskt! Och pa andra satt mindre fantastiskt. Framforallt visar det upp hur fargglatt Fiji ar - bade dess manniskor och natur. Man gar ombord pa en gammal vacker buss utan fonster, och det kostar en sisadar tio kronor att aka tva timmar. Man slingrar sig framat pa sma, smala grusvagar med hundraattiograders svanger i snigeltempo och sitter och haller tummarna for att bussen ska klara uppforsbackarna. Luften man andas ar tjock med avgaser. Men de oppna fonsterna gor att vinder kyler ned en och blaser harligt genom haret. Partymusiken dunkar ofta i bakgrunden medan man svischar forbi de mest fantastiska odestranderna, regnskogen med sina palmer och slingrande lov i alla farger av gront samt en och en annan flod. Man far igenom sma byar dar byborna kladda i fargglada sulus vinkar glatt och ropar bula till en. Titt som tatt stannar bussen och plockar upp folk; skolbarn ikladda skoluniform (barnen ar sa otroligt vackra med sina stora bruna ogon!), unga modrar med sina sma bebisar inpackade i filtar samt tanter som aker mot staden for att handla ar typiska passagerare. Baksidan ar framforallt att det tar en evig tid och man aldrig har en aning om hur lang tid nagot tar eller nar bussarna avgar. Men jag alskar att aka buss annars. Kanns som meditation; man far tid att tanka och ta in allt man passerar och det kanns "sa Fiji!"
Nu narmar det sig att atervanda till landet lagom vilket kanns helt knasigt. Det finns sa mycket jag kommer sakna med detta fantastiska land. Framforallt dess underbara befolkning - inga manniskor ar sa vanligt installda till andra och med standiga leenden pa sina lappar. Jag har heller aldrig sett ett folk leva i sadan harmoni med sin omgivning och kanna till allt i den sa till fullo och det inspirerar mig nagot sa otroligt mycket. Jag kommer dessutom sakna den fantastiskt vackra naturen som jag far nypa mig i armen for att inse att jag faktiskt befinner mig i. Men fore det tar slut ska jag njuta av sista veckan till fullo, far vidare till "coral coast", Viti Levus sydkust och ett stalle som heter "Beach House" imorgon, ett stalle som heter sa kan ju inte vara annat an nice.
Ses om en och en halv vecka (knappt!)
Moce!
Ar efter en sjuttontimmars, gungande farjefard tillbaka pa huvudon Viti Levu och i Suva. Batfarderna ar en upplevelse i sig; alla fijianerna har med sig sina "imbes" (handflatade sittmattor) som de brer ut overallt och typ bor pa under farden. Varenda utrymme pa golvet ar tackt med manniskor som ligger ned medan de flesta sittplatser ar lediga!
Det kanns verkligen konstigt att atervanda till civilisationen igen; sa mycket manniskor overallt och det finns mataffarer OCH andra affarer, restauranger, cafeer, bio och manniskor som gar med skor pa sig och bar handvaskor istallet for handflatade korgar over axeln eller ett knippe taro i handen. Blir helt trott av all liv och rorelse och att hela tiden behova vara pa sin vakt for att halla koll pa vaskan man har med sig.
Vi mots av samma standardfragor som vanligt "Is this your first time in Fiji?", "Where are you from?", "Do you like Fiji?", "How long are you staying here?" varvat med standardfraserna "Bula!" (hej) och "Vinaka" (tack eller uppskattning).
De senaste veckorna pa Taveuni har verkligen varit som att bo i paradiset, som jag skrev om i forra inlagget. Vi fortsatte helt enkelt med det och alskade det. Att lamna den otroligt vackra on som ofta omnams som "the garden island" och alla fina manniskor var sorgligt. Om det ar nagon o jag vill rekommendera den som aker till Fiji att besoka ar det verkligen den.
Tror aldrig jag har skrivit om upplevelsen att aka lokalbuss i Fiji? Det ar pa manga satt fantastiskt! Och pa andra satt mindre fantastiskt. Framforallt visar det upp hur fargglatt Fiji ar - bade dess manniskor och natur. Man gar ombord pa en gammal vacker buss utan fonster, och det kostar en sisadar tio kronor att aka tva timmar. Man slingrar sig framat pa sma, smala grusvagar med hundraattiograders svanger i snigeltempo och sitter och haller tummarna for att bussen ska klara uppforsbackarna. Luften man andas ar tjock med avgaser. Men de oppna fonsterna gor att vinder kyler ned en och blaser harligt genom haret. Partymusiken dunkar ofta i bakgrunden medan man svischar forbi de mest fantastiska odestranderna, regnskogen med sina palmer och slingrande lov i alla farger av gront samt en och en annan flod. Man far igenom sma byar dar byborna kladda i fargglada sulus vinkar glatt och ropar bula till en. Titt som tatt stannar bussen och plockar upp folk; skolbarn ikladda skoluniform (barnen ar sa otroligt vackra med sina stora bruna ogon!), unga modrar med sina sma bebisar inpackade i filtar samt tanter som aker mot staden for att handla ar typiska passagerare. Baksidan ar framforallt att det tar en evig tid och man aldrig har en aning om hur lang tid nagot tar eller nar bussarna avgar. Men jag alskar att aka buss annars. Kanns som meditation; man far tid att tanka och ta in allt man passerar och det kanns "sa Fiji!"
Nu narmar det sig att atervanda till landet lagom vilket kanns helt knasigt. Det finns sa mycket jag kommer sakna med detta fantastiska land. Framforallt dess underbara befolkning - inga manniskor ar sa vanligt installda till andra och med standiga leenden pa sina lappar. Jag har heller aldrig sett ett folk leva i sadan harmoni med sin omgivning och kanna till allt i den sa till fullo och det inspirerar mig nagot sa otroligt mycket. Jag kommer dessutom sakna den fantastiskt vackra naturen som jag far nypa mig i armen for att inse att jag faktiskt befinner mig i. Men fore det tar slut ska jag njuta av sista veckan till fullo, far vidare till "coral coast", Viti Levus sydkust och ett stalle som heter "Beach House" imorgon, ett stalle som heter sa kan ju inte vara annat an nice.
Ses om en och en halv vecka (knappt!)
Moce!
Ett hej fran Paradison Taveuni
Befinner oss sedan en vecka tillbaka pa paradison Taveuni. Ar nu tre tjejer (jag, Vanessa o Cecilia) som hanger ihop och invantar Matilda som joinar oss fran Hawaii imorgon, wiho frisk flakt fran vast!
Aterigen ar allting sa ofattbart vackert att man inte riktigt kan ta in allt - till och med snappet vassare an de tidigare oarna vi besokt.
Bott pa tva olika paradisstrander; Beverly's, dar vi bodde forsta tre natterna och nu kommit tillbaka till, i en liten sot stuga (dar vi dock haft pahalsning av vara kara vanner rattorna igen, huuu!) samt Lavena's Lodge dar jag tror varldens vackraste kust- och regnspromenad ligger.
Har testat pa riktig dykning med tuber for forsta gangen, det var precis som om jag var en jattefisk som simmade omkring i ett jatteakvarium och kikade pa mina vanner, man blev verkligen en del av undervattenvarlden. Jag alskade det och vill saklart ta cerifikat!
Annars har dagarna agnats at promenader pa Lavena Coastal Walk, bad, simning och snorkling i havet, badande i de mest fantastiska vattenfall dar jag testade pa att aka rutchkana i det lilla (fick dock betala med en om rumpa!) samt skrivande och lasande till faltstudien och reflektioner av var tid i byn.
Det ar skont och befriande att inte vara kvar i byn samtidigt som det var sa fantastiskt och otroligt larorikt att vara dar. Ska forsoka fa till en intervju med nagra bybor i Lavena som borjat ata 'raw food', spannande!
Tagit oss till enda staden (pytteliten) pa on, en halvtimmas fard ifran Matei dar vi bor, for att komma at enda bankomaten, anvanda internet och kopa lite mat.
Fantastiskt att vara har men borjar verkligen se fram emot att komma hem om tva veckor. Langtar efter alla er goingar, svenska varen, mina bar, keso, smoothies, kunna tvatta mina klader ordentligt, ha ett kylskap, slippa bo i en resvaska och allt annat som hor hemma till...
<3 / Hanna
