....så lyder dagens lektion!
Småtrött efter ännu ett frukostjobbpass kom jag hem och körde mental uppladdning inför en langerenntur. Kroppen strejkade lite till en början och ville nog helst stanna hemma för en eftermiddagslur med icke sa nicke! Runt sjön skulle jag; trött som jag var funderade jag två sekunder på att ta en short cut men envis som jag är lades denna tanke ned ungefär lika fort som den poppade upp! Efter typ en kvart vaknade kroppen verkligen till, eller troligen var det adrennalinet som började pumpas ut i envisa Hannas kropp och jäklar vad det gick! Tyckte dock att det tog väldigt långt tid för spåren att svänga av till höger men tänkte att hjärnan kanske fortfarande var lite lat.... Kan ju försvara mig med att det hade mörknat och man inte längre såg mycket mer än själva spåren och dem följde jag ju slaviskt! Detta skulle jag aldrig gjort; eften alltför lång tid och ännu ingen högersväng dyker ett samhälle jag aldrig tidigare sett, vilken by kan detta ha varit? Uppgivet var det bara att vända och köra hela den långa väg jag kommit tillbaka.. Så istället för en mil blev det runt två! Icke med i beräkningarna och jag hade bokat in mig på yogapass så det var bara att köra järnet i snöyran hemåt, rusha upp för trappan, slänga ned träningskläderna i väskan och springa bort till Vestlia. Jag hann nästan, en minut eller två försenad smög jag in på passet och njöt av en timmas yoga, dock skakade hela kroppen av ansträngning ifrån åkningen och springturen. Hemma igen; Hanna din energinivå är noll, det är dags att ladda batterierna annars kommer du sluta fungera... Så det har jag jag gjort, försöker äta som en björn nu för att återfå energin igen!
Fått besök av vår nya goa, danska tjej här på Hestesentret, Astrid, så nu är det dags att sluta skriva och vara social!

Ps. Fotade lite ute i skidbacken igår, bilderna kommer så småningom. Ds.

Kramis / Hannis <3